Succé!


Japp, nu är premiären gjord. Det var verkligen olika känslor som figurerade den dagen.
Varken jag eller Fanny fattade egentligen att det verkligen skulle ske.
Jag var dessutom helt utmattad efter allt arbete som gjordes dagarna innan.
Man trodde verkligen inte att energin skulle räcka till.

Men det gjorde den.
Så fort man kommer ut på scen, så är det som att en annan människa tar över. Spelar ingen roll hur trött man är - på scen är man helt levande.
Nuet är det enda som spelar roll.


Och detta såg publiken.
Med stående ovasioner avslutades premiärföreställningen. "Helt otroligt, över förväntan","Kunde lika gärna varit stadsteatern" var vad många sa.
Helt overkligt.

Men varje föreställning vi har haft hittils har varit väldigt berörande för många. Både för publiken som för oss i ensemblen.
Det är en pjäs som rör oss alla och som verkligen sätter igång tankeprocessen.
Något som jag verkligen tycker är en viktig del i våra liv.
Ett bevis på att man inte är ensam, det finns fler som upplevt samma smärta som er. Låt oss dela den tillsammans. Låt oss ta din smärta i några timmar. Slappna av och var bara människa ett tag.


För våran del är veckan slut men inte spelperioden. Nästa vecka börjar vi med nya tag - och en helt ny publik.
Vi vill självklart se att ni kommer dit. Du och ditt liv.

Tills dess, låt mig skicka en virtuell kram.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0