Fortfarande pirrigt..

När kommer den här nervositeten gå över?
Aldrig antar jag. Men det är så läskigt på ett sätt att vi faktiskt kommer göra detta.
På riktigt.

Jag läser vårat manus, och hela tiden tänker jag på att vi kommer stå där om bara två månader!
Vi ska vara stolta över vad vi åstadkommit! Ge oss en klapp på axeln och säga "bra gjort!", för att sedan ta i med hårdhandskarna när vi repar.



Och det är vad vi ska göra idag!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0